Högtidligen

Jag tror att det är dåligt för mig att ha en sån här bitter blogg. Men i vanlig ordning gör jag inte så mycket åt det. Det är som att jag lägger alla mina kläder på golvet hemma. Det är dåligt för mig.

Såhär efter vinter och före vår händer det inte så mycket man kan glädjas åt. Därför har någon uppfunnit små tramsiga högtider för att vi ska orka leva fram till april. En av dem är semmeldagen, även kallad fettisdagen. Det är ju ett efterblivet namn. Jag ska inte besvära någon med historier om varför man äter de här snuskiga bullarna. Mest för att jag personligen inte förstår det.

I år sammanfaller hursomhelst semmeldagen med internationella kvinnodagen, antagligen för att någon tycker att det passar sig. Det gör det inte. Istället för att uppmärksamma kvinnors situation världen över kommer folk att ägna sig åt att köpa torra bullar med grädde på till hutlösa priser. Men vadå.

Jag var inne på ett fik häromveckan, då en alldeles för gammal farbror högtidligen klargjorde för expediten att han önskade beställa en "fastlagsbulle".

Jag vet inte vad, men det var något som gjorde att jag fick väldigt svårt att hålla mig för skratt. Det var nog glöden i hans ögon när han såg sin bulle. Han hade liksom längtat ett helt år, och nu tänkte han ta den där semlan i alla fall, fastän det inte var fettisdagen. Jag såg att han kände sig som en riktig rebell.

Och igår var det alla stjärtars dag. "Männen som köper nallar"s heliga dag. De måste vara efterblivna.

Varför ska allting krystas fram med fula presenter?

"Jag älskar dig, här är din tygklump som ska ligga i en låda och samla damm eftersom du inte är tolv år och ställer den i bokhyllan."

"Tack, vad fint av dig. Den är "jättegullig". Nu förstår jag ännu mer att du är den rätta. Eller så kom jag precis på att du är helt fel och att jag vill klippa sönder den här och stampa på den medan jag lyssnar på Children of Bodom".

Puss och kram eller vad det heter