Svart kaffe, Patti Smith och fem plusgrader.
Känner mig tonårig och vill färga håret grönt och tatuera armarna och bajsa på etablissemanget.
Imorgon ska jag tillbaka dit.
Jag har sett framför mig och fantiserat om att inte vara beroende av pengar för att jag typ har vunnit arton miljarder på hästar. Vilket vore ett oerhört flyt eftersom jag aldrig har spelat på dem för att jag inte tror på dem. Hästar är overkliga djur. Jag menar de har tänder och fyra ben och massor av långt hår i röven. Det klapprar när de går. Men om de fanns och jag vann, skulle jag i alla fall göra såhär:
Troligt scenario:
Han kommer fram och ska kladda på mig med sina äckliga gubbhänder på mina axlar och lägga huvudet på sned och lillagumma mig sådär som han gör när han vill utöva sin totala makt och låtsas som om allt jag säger är ett skämt. Jag tar ett steg tillbaka och han drar sitt fula ansikte närmare. Men då räcker jag sakta upp mitt långfinger, klappar honom på kinden och säger såhär:
-Lyssna nu lilla gubbjävel. Nu går jag. Jag kommer inte att komma tillbaka. Jag är inte som de andra här. Jag är inte en matta som du torkar av dina skor på. Och nu ska jag torka av mina skor på ditt huvud. Då vill jag även att du ska veta att jag har trampat i hundbajs. Och det kommer att ligga så fint och brunt på din fula flint och liksom täcka upp för det där flötiga mjälliga håret som saknas på din tomma skalle just där. Hur som helst. Det var lärorikt att jobba här. Men nu är det du som ska få lära dig ett och annat. Du kan i eftermiddag se fram emot ett samtal från polisen och förmodligen också från din fru. Hej på rej.
Sen vevar jag sakta ner långfingret igen. Släpper alla papper och telefoner och skit på golvet och vandrar ut från limbo med frid i själen och skadeglädje i hjärtat.
Men det är i min fantasi. Än så länge. Jag måste börja tro på hästar. Jag är under stor prövning. O må den stora hästen frusta över min hjässa och frälsa mig från ondo. Må han gnägga för mig i himmelen.

0 kommentarer:
Skicka en kommentar