Nej du gosse.

Efter att ha slitit mitt hår i trenne dagar, har jag nu bestämt mig för att inte (som jag först planerat) försmäkta i denna soffa en ytterligare tid framöver. Därför har jag dagen till ära spontant tackat ja till en secondhand-runda.

Mitt hastiga accepterande av denna idé vill jag nu i efterhand bedöma som mycket lukrativt.

Jag investerade i den här keramikplattan. Tio riksdaler har den kostat mig. Min upplevelse är att den på ett riktigt sätt symboliserar det skede i livet där jag nu befinner mig. Men jag kan inte låta bli att undra vad i helvete den är tänkt att användas till. Den är ju helt absurd.

Det var alltså förmiddagen. Eftermiddagen och kvällen ägnar jag åt att bjuda ut min så kallade "partner in crime" på indisk veganmat och brainstorming. Jag har bytt ut min ångest och desperation mot försök till kreativa lösningar. Tagit mig i kragen, som det så fint heter. Bitit ihop som Fredrik Reinfel (jo, det stavas så) skulle ha sagt. Jag vet inte vem som skulle vara intresserad av det här, men folk tjänar ju pengar på att ha dyslexi och för mycket smink, så varför inte.

Toodeloo säger jag här, för att lätta upp tonen lite.