Ihelveteheller

Åhåhåhåhå

2011-10-04T01:50:00.000-07:00

Man ligger hemma med en skitvarm läpptåpp och bränner knäskålarna av sig. Knaprar lite ipren och ojar sig över sina kvinnobesvär.

Vad är det som saknas? Mer än konsekvent uppdatering då. Svar: bilder. Jahaaaa, tänker jag då. Det betyder att förutom att jag måste skriva med jämna mellanrum måste jag alltså integrera bilder som passar med de bittra inläggen... Det blir ju jättejobbigt!

Det är därför det aldrig blir något vidare av min blogg. Jag kommer aldrig ta mig tid att stapla cupcakes på diskbänken och redigera i photoshop. Jag kommer inte att dagligen dokumentera mina kläder. Jag kommer alltså inte att bli någon erkänd bloggare. Det gör väl för fan inget. Nej då.

Det som gör något, är att jag är lat. Det är mitt största problem. Ni vet en sån där entreprenörstyp, som är sådär sjukt driftig och jobbar dygnet runt för att göra verklighet till och med av värdelösa idéer? Precis en sån är jag, fast tvärtom. Mitt stjärntecken är oxe. Om jag trodde på sån skit hade jag kunnat ursäkta mig med att det ligger i min natur att vara bekväm. Kanske därför det heter latoxe, funderar jag. Men det lutar eventuellt mer åt skitoxe. Det är kanske lite mer den auran som svävar ovanför min hjässa.

Ett hål ner i dået

2011-09-13T04:35:00.000-07:00

Alltid smärtan av att hänga ut sig själv. Ack, fragment av en konstnärs svidande själ. Det tunga samvetet som slickar en i ansiktet med sin dåliga andedräkt för att tvinga fram undermåliga kreationer. Självföraktet då man tvingas inse att man icke duger. För det man föder fram ur sin kreativitet är likväl en själv. En spegel av ens arma person. Som skulle bli så bra, men uppenbarligen är ren smörja.
Skit också.

Feberyra hjärnsläpp
arbetsmyra ökenstäpp
fyrtiofyra underläpp
knark och syra jättteknäpp
Köp mina ben!

Eller :

Jag vill spy
klä dig i inälvor
Se
Stålet på mina kängor har längtat
efter din blodiga mun
Jag ska göra ett monster
en drypande klump

Min egen religion

2011-09-13T03:56:00.000-07:00

Jag är jättejättejätteandlig.

Jag är inte kristen. Det har jag förstått. Jag har grundligt prövat Jesus och det har av denna prövning framkommit att han är en lika god kålsupare som exempelvis Buddha.

Men jag är hemskt troende. Jättetroende. Men jag är inte religiös. Jag tror inte på regler. Jag tror inte på en överhetens Gud. En förmyndare. En åklagare eller en jury. Vad tror jag då?

Det är enkelt. Jag har frikostigt stulit citat under livets gång utan att bemöda mig att lägga källan bakom på minnet. Men som Picasso sa: "Bad artists imitate, great artists steal." Vi kan väl anta att det är lite Ghandi, lite Einstein osv. Inte fan är det väl några kvinnor i alla fall. Nåväl, en trosförklaring:

Sanningen gjordes med många dörrar, för att välkomna varje troende som knackar på dem.

Vänta inte på domedagen, den inträffar varje dag.

Himlen och helvetet är inga platser dit man färdas, de finns redan inom varje människa.

Du kan leva ditt liv på två sätt. Som om allting är ett mirakel, eller som om ingenting är ett mirakel.

Ingen behöver vänta en enda sekund på att börja förbättra världen.

En människa med mod är en majoritet.

Och så det som jag själv hävdar är mitt ledord: "Man kommer ingen vart förrän man slutar att förställa sig själv". Det har jag fan kommit på själv, det kanske inte låter så sofistikerat, men det är åtminstone väl prövat. Av mig.

Har man lärt sig tidigt att man är lite annorlunda och att det alls inte passar sig är det lätt att försöka ändra på sig själv. Just för att ändra folks inställning till en och på så sätt bli kvitt problemet. Det är helt fel. Det man istället bör förstå är att majoriteten är lite dum i huvudet. Det är de som inte passar in.

Livet i samhället går på många sätt ut på att förminska människor. Bestämma åt dem vad som passar sig och inte. Visa på en enda väg att gå. En form att stöpas i. Det är för jävligt. Det är något vackert att vara motvals. Att vara tvärtom. Att lyssna på sig själv och att våga vara den enda som inte håller med. Om man nu inte gör det.

Det finns bara en enda jävla regel i livet. Jesus har fått ta mycket cred för detta, men det var Konfucius, 500 år före Jesus, som kom på det smarta att "behandla andra som du själv vill bli behandlad".

En sak ska jag lära mina barn. Det är att ifrågasätta precis allting som inte känns helt klockrent. Det finns nämligen ingen överhet. Det finns ingen som har bestämt vad som gäller. Ingen Gud, ingen lärare, ingen politiker, vet bättre än du själv enbart för att den kallar sig Gud, lärare eller politiker. Det kan lika gärna vara en idiot.

Och att det skulle finnas vuxna människor, något slags gräns där folk slutar vara barn och börjar vara vuxna (och därmed bättre vetande) det finns inte heller. Det finns bara folk. Och de flesta är idioter. De vet det emellertid inte, kanske har vissa potential att en dag utvecklas, men tillsvidare är de idioter. En del är snälla, många tror att de är snälla, en del vill inte vara snälla. Det viktigaste är att vara snäll mot dem.

Och att inte låtsas om att de är idioter förrän de förtjänar att veta det.

När man måste så måste man

2011-09-13T02:48:00.000-07:00

Jag har en strategi för att orka leva med min konstnärssjäl. Den där rastlösheten och det inre tvånget att andra måste lyssna på vad jag säger, eftersom jag inbillat mig att jag har något att tillföra världen. Det är något sjukt med att känna ångest inför oförmågan att slutföra bra idéer. Hela jag är en konstant brainstorming. Det är så mycket som med lite tid och arbete skulle kunna tjänstgöra som mitt kreativa imperium. Istället blir det platt fall. Jag går alltid runt och är arg på mig själv för att jag slösar bort det enda som ger mig tillfredställelse, om än så flyktig.

I min gamla telefon som jag nu har kasserat fanns en liten lista på vad jag väntade mig få ut av livet. Jag ska återskapa den nu för att börja någonstans:

Besöka alla världsdelar
Gifta mig (check)
Ha en utställning och vernissage med bara mina egna tavlor
Få ett barn till
Skriva en bok

Det känns ju rent spontant som att det bör gå att genomföra utan större problem. Min vision är att jag jobbar något år med att säga "ja, varsågod" och sedan blir på tjocken, startar en skojig blogg och en egen youtubekanal, samt målar ihop till en utställning som får standing ovations från tung press...

Worst case scenario: Jag blir fet, mår illa, tappar livslusten och lägger ner måleriet till förmån för Days of our lives och ost. All konst föds ur lidande. Men nu är jag bannemej gift i alla fall. Och det är gött som körv.

MÖÖHHHHH

2011-03-29T08:40:00.000-07:00

Det dunkar på ett otrevligt vis i mitt arma hufvud. Ensam är jag också, bortsett från en väldigt kort person som ligger på golvet och spelar Super Mario. Imorgon ska jag på intervju. Vet inte riktigt vad jag ska vänta mig av det, om jag ens är intresserad egentligen. Men det känns ju förnämt ändå att någon dristar sig till att telefonera mig och erbjuda en intervju oavsett.

Funderar på att börja ljuga hejdlöst i mitt CV. Skriva att jag har jobbat för NASA typ. Ingen kommer ju att ringa mina referenser på Lyndon B. Johnson Space Center i alla fall...

"Jäss hällo, Aj äm Björn Jansson from the Jönköping. Aj äm tinking aböut hajring diss görl äs äj receptionist, så aj jöst wonder if she is äny gudd ätt building råcket ships?"

Dagens Post-It

2011-03-23T06:29:00.000-07:00

Eftersom det tydligen inte fungerar att surfa runt på arbetstid trots förbud, har jag nu funnit ett nytt sätt att försöka få sparken. Jag älskar Post-Its. Jag missbrukar dem. Dem och markeringspennor. Min arbetsplats är full med små rosa och gröna lappar med meddelanden på. Den här till exempel:

Mensa

2011-03-23T06:08:00.000-07:00

Allvarligt talat Libresse. Först ska man dansa runt i vita jeans på trottoaren och känna sig jävligt fräsch. Nästa steg är alltså att skaffa ett personligt etui, med en lite sexigt syndig känsla. Det är viktigt att ens mensskydd passar ens personlighet. Jag skrattar. Man borde jobba med reklam.

Tvi tvi tvi

2011-03-15T02:16:00.000-07:00

Idag är dagen jag söker till högskolan. Bara sådär. Mäktar icke att dröja kvar i detta intellektuella vakuum och känna mina hjärnceller sakta förtvina. Därför gott folk, god person i bästa fall (det är ju inte många fler som läser den här höglitterära prisbelönta bloggen) ber jag nu er/dig att hålla eder tumme, eller ja, tummar för den delen (man har ju fan två var i alla fall) för att jag ska komma in eller inte komma in.

Jag vet nämligen inte alls om det är meningen att jag ska komma in. Jag har blivit så konstig och börjat tro på ödet och sån skit. Inte på riktigt, men ändå till en viss grad. Kanske jag ska börja spotta tre gånger över vänster axel också när jag ser en svart katt gå över vägen. Eller en svart man. Jag har alltid varit ett stort fan av konstig stämning.

Även är jag fast övertygad om att man lätt kan odla fram en svårbehandlad paranoia. Jag märker att ju mer jag kontemplerar över framtidens möjligheter eller omöjligheter, desto mer vrider sig mitt sinne.

Ofta upplever jag att min mentala hälsa bäst skulle beskrivas av olika motiv i Dalí-målningar... Typ att jag är en sån där fet elefant med skitlånga pinniga ben. Vet dock inte varför, men jag känner att jag identifierar mig med dem utan större besvär. Man behöver väl inte kunna förklara allting heller. Det är en allmän missuppfattning.

Så. Antingen kommer jag in. Eller inte. Antingen blir det bra. Eller skit. Ack ja.

Oavsett vilket måste jag medge att det finns ett visst underhållningsvärde i att leva. Rätt var det är så dör man bara knall fall och det är ju intressant hur man tycks gå omkring och ängsla sig över petitesser i det läget.

Onwards and upwards...

2011-03-07T03:21:00.000-08:00

Det går ju lite dåligt det här bloggandet. Det är mycket som går lite halvknackigt. Men samtidigt somliga projekt som knallar på i lagom takt. När man tänker efter.

När man alltså tänker efter, så är det egentligen främst min karriär som går lite halvknackigt. Jag skulle säga helknackigt om det inte vore för det faktum att jag i detta skrivande nu åtminstone har ett jobb. Många har ju inte det, och jag vet för väl hur det kan vara. Och snart kan jag nog veta det igen.

Men faller det sig på detta vis har jag upprättat en plan med åtgärder som jag ämnar vidtaga. Det är endast detta fullföljande av planer som jag alltsom oftast tycker mig ha bekymmer med.

Jag måste lära mig att utnyttja min potential. Faktum är att jag går i terapi för att lyckas med just detta. Och nu har jag glömt att fylla i veckans uppgifter. Jävlar.

världsligt

2011-02-23T02:49:00.000-08:00

Det blir genast obehagligare att leva när man börjar kontemplera över att alla människor existerar i naken form. Det är också snålt av mig hur jag missunnar andra människor rätten till nakenhet. Egentligen handlar det nog inte om det visuella, rent estetiska problemet. Det är nog främst en frågeställning som behandlar individen i frågas nivå på den kroppsliga hygienen. Vården är så inte min grej.

Tvångstankar är ett spännande fenomen. Tänk att grovhånlga med Leif Loket Olsson. Hur många miljoner är det egentligen värt? Måste vara oändliga summor. Våra hjärnor är inte konstruerade att tänka så långt, antagligen. Det brukade pappa säga när jag i lågstadiet brottades med storleken på universum.

Jag vet inte hur jag gör när jag börjar med nakna fula människor och slutar med Hubble. Men nu har jag gjort det.

Varenda prick är en hel galax. Och det här fotot är en prick i rymden. Det är inte okej.

Apropå kärlekscitat

2011-02-21T02:40:00.000-08:00

Så länge det finns två kön, så lär det nog bli brinna av. / August Strindberg

Varför vara mer högtravande än så? Icke vet jag. Man ska inte analysera sönder allting...

Mon ami, mon ami, monogami

2011-02-17T00:40:00.000-08:00

Drömmer rosa drömmar och surfar på spetsklänningar från femtiotalet. (Precis när jag skrivit detta tyckte jag att jag hade skrivit "smurfar i spetsklänningar från femtiotalet")

Vi är alltså bjudna på bröllop i Paris och jag lobbar hårt för att få åka. Min egen oäkta hälft tänker tydligen befinna sig i Skåne dagen innan för att tvätta bilar och lukta på blommor eller motsvarande... Sätter mitt hopp till att ett flyg från Malmö eventuellt Köpenhamn lämplig tid kan lösa den hoppeligen inte så svåra ekvationen.

Jaja, vad är väl en bal på slottet... Jag har varit på ett enda bröllop i hela mitt liv, då var jag åtta år och sur. Jag skulle hålla i blommorna åt bruden, men vägrade. Undrar om jag föddes motvals?

Den motpart man får i ett äktenskap har man alltid förtjänat. /Edtih Södergran

Kortfilmsprisvinnarbidragstrailer

2011-02-16T06:21:00.000-08:00

Önskar jag hade en drink... Hursom. Kortfilmstrailer. Skön idé. Ni vet vad jag menar.

Högtidligen

2011-02-15T03:39:00.000-08:00

Jag tror att det är dåligt för mig att ha en sån här bitter blogg. Men i vanlig ordning gör jag inte så mycket åt det. Det är som att jag lägger alla mina kläder på golvet hemma. Det är dåligt för mig.

Såhär efter vinter och före vår händer det inte så mycket man kan glädjas åt. Därför har någon uppfunnit små tramsiga högtider för att vi ska orka leva fram till april. En av dem är semmeldagen, även kallad fettisdagen. Det är ju ett efterblivet namn. Jag ska inte besvära någon med historier om varför man äter de här snuskiga bullarna. Mest för att jag personligen inte förstår det.

I år sammanfaller hursomhelst semmeldagen med internationella kvinnodagen, antagligen för att någon tycker att det passar sig. Det gör det inte. Istället för att uppmärksamma kvinnors situation världen över kommer folk att ägna sig åt att köpa torra bullar med grädde på till hutlösa priser. Men vadå.

Jag var inne på ett fik häromveckan, då en alldeles för gammal farbror högtidligen klargjorde för expediten att han önskade beställa en "fastlagsbulle".

Jag vet inte vad, men det var något som gjorde att jag fick väldigt svårt att hålla mig för skratt. Det var nog glöden i hans ögon när han såg sin bulle. Han hade liksom längtat ett helt år, och nu tänkte han ta den där semlan i alla fall, fastän det inte var fettisdagen. Jag såg att han kände sig som en riktig rebell.

Och igår var det alla stjärtars dag. "Männen som köper nallar"s heliga dag. De måste vara efterblivna.

Varför ska allting krystas fram med fula presenter?

"Jag älskar dig, här är din tygklump som ska ligga i en låda och samla damm eftersom du inte är tolv år och ställer den i bokhyllan."

"Tack, vad fint av dig. Den är "jättegullig". Nu förstår jag ännu mer att du är den rätta. Eller så kom jag precis på att du är helt fel och att jag vill klippa sönder den här och stampa på den medan jag lyssnar på Children of Bodom".

Puss och kram eller vad det heter

"Frihet", piiiiip och piiiiip

2011-02-09T03:40:00.000-08:00

- Soli... vad sa du? LIKVIDitet heter det väl?

Det är det jag har sagt hela tiden. Ordet solidaritets betydelse har framgångsrikt suddats ut av satans lakejer.

http://www.aftonbladet.se/kultur/article8539056.ab - Bara apropå det.
Det är då fan att inte arbetare vet vilken klasstillhörighet de har. Allting har gömts undan i det vackra kreditsamhället. Den dumma pöbeln lever på lån och röstar på "arbetarpartiet" nya Moderaterna. Vilket jävla skämt.

Ingen vill höra talas om att man inte kan ta sig dit man vill. Man har ju ett eget VAAAAL. Folk tror inte längre att det finns någon överklass. Vi köper en fantasi när vi borde se en verklighet.

Alla vill till himlen och åka limousine förstås.

När jag är arg, då lyssnar internet. / Fantomen

Att släpa sig

2011-02-07T09:57:00.000-08:00

gick bra. Idag har jag bitit samman. Tuggat på.

Vi har drömt om Malaysia nästa vinter. I Malaysia talas det Malaysiska. Kan man tänka sig...

Jika anda diterjemahkan di sini, anda harus makan empat kotoran panas anjing dengan hollandaise.

Internet är bara en fluga. Google translate är som den finaste av flugor.

Godkväll mitt herrskap

Måndag är ett svärord.

2011-02-06T02:53:00.000-08:00

Svart kaffe, Patti Smith och fem plusgrader.

Känner mig tonårig och vill färga håret grönt och tatuera armarna och bajsa på etablissemanget.

Imorgon ska jag tillbaka dit.

Jag har sett framför mig och fantiserat om att inte vara beroende av pengar för att jag typ har vunnit arton miljarder på hästar. Vilket vore ett oerhört flyt eftersom jag aldrig har spelat på dem för att jag inte tror på dem. Hästar är overkliga djur. Jag menar de har tänder och fyra ben och massor av långt hår i röven. Det klapprar när de går. Men om de fanns och jag vann, skulle jag i alla fall göra såhär:

Troligt scenario:
Han kommer fram och ska kladda på mig med sina äckliga gubbhänder på mina axlar och lägga huvudet på sned och lillagumma mig sådär som han gör när han vill utöva sin totala makt och låtsas som om allt jag säger är ett skämt. Jag tar ett steg tillbaka och han drar sitt fula ansikte närmare. Men då räcker jag sakta upp mitt långfinger, klappar honom på kinden och säger såhär:

-Lyssna nu lilla gubbjävel. Nu går jag. Jag kommer inte att komma tillbaka. Jag är inte som de andra här. Jag är inte en matta som du torkar av dina skor på. Och nu ska jag torka av mina skor på ditt huvud. Då vill jag även att du ska veta att jag har trampat i hundbajs. Och det kommer att ligga så fint och brunt på din fula flint och liksom täcka upp för det där flötiga mjälliga håret som saknas på din tomma skalle just där. Hur som helst. Det var lärorikt att jobba här. Men nu är det du som ska få lära dig ett och annat. Du kan i eftermiddag se fram emot ett samtal från polisen och förmodligen också från din fru. Hej på rej.

Sen vevar jag sakta ner långfingret igen. Släpper alla papper och telefoner och skit på golvet och vandrar ut från limbo med frid i själen och skadeglädje i hjärtat.

Men det är i min fantasi. Än så länge. Jag måste börja tro på hästar. Jag är under stor prövning. O må den stora hästen frusta över min hjässa och frälsa mig från ondo. Må han gnägga för mig i himmelen.

Analys av A-provet i samband med en tävling på Jerusalems gator av guld gav inte det utslag som Gud hade hoppats på. Världens bästa travhäst Mr. Salvation har testats positivt för dopning. Det finns ingen rättvisa.

Jag måste jobba mer på min charm

2011-02-05T05:55:00.000-08:00

Kanske om jag skriver allting med lila shabby chic-bokstäver...?

Nej du gosse.

2011-02-05T05:47:00.000-08:00

Efter att ha slitit mitt hår i trenne dagar, har jag nu bestämt mig för att inte (som jag först planerat) försmäkta i denna soffa en ytterligare tid framöver. Därför har jag dagen till ära spontant tackat ja till en secondhand-runda.

Mitt hastiga accepterande av denna idé vill jag nu i efterhand bedöma som mycket lukrativt.

Jag investerade i den här keramikplattan. Tio riksdaler har den kostat mig. Min upplevelse är att den på ett riktigt sätt symboliserar det skede i livet där jag nu befinner mig. Men jag kan inte låta bli att undra vad i helvete den är tänkt att användas till. Den är ju helt absurd.

Det var alltså förmiddagen. Eftermiddagen och kvällen ägnar jag åt att bjuda ut min så kallade "partner in crime" på indisk veganmat och brainstorming. Jag har bytt ut min ångest och desperation mot försök till kreativa lösningar. Tagit mig i kragen, som det så fint heter. Bitit ihop som Fredrik Reinfel (jo, det stavas så) skulle ha sagt. Jag vet inte vem som skulle vara intresserad av det här, men folk tjänar ju pengar på att ha dyslexi och för mycket smink, så varför inte.

Toodeloo säger jag här, för att lätta upp tonen lite.

Det var en gång en rubrik.

2011-02-04T03:23:00.000-08:00

Jag kan inte skriva. Jag är oduglig.

Apropå det så börjar ju Melodifestivalen snart. Alla ska sitta och titta på avdankade idoldeltagare som sjunger efterblivna låtar som skulle kunna ha skrivits och producerats av en älg med Downs Syndrom. Istället har det krävt fem "professionella" låtskrivare tillsammans. Det känns som ett bevis på att Gud skapade jorden helt på skämt.

Det här är jag övertygad om:

1. Gud är sadist.

2. All konst måste födas ur smärta.

3. 1 + 7 blir tre

4. Jag har fått min hjärna transplanterad. Jag tror inte att den är min.

Åter fragment.

2011-02-04T03:01:00.000-08:00

"Måste du ha så snygga ben, då förstår du väl att jag måste titta? Det förstår du väl? Du får köpa fladdrigare byxor så att man inte måste titta"

"Jag måste komma ut hit och titta på dig ibland, du är så vacker. Jag borde inte ha anställt dig""

"Du är så snål." - (Efter att jag vänt mig om och blivit arg för att han dök upp bakifrån och tog på mina höfter istället för att be mig flytta åt sidan)

...

Att jag inte väljer annorlunda. Livet består av val. Det säger folk hela tiden. Inte för att jag håller med bara sådär. Det gör jag nästan aldrig.

I DN idag var det någon som hade postat en bild på två set ur HMs nya babykollektion. Det var ett set från flickavdelningen med randiga byxor och en tröja med texten "Just too cute". På den likadana dressen från pojkavdelningen (som givetvis var grön och inte rosa, men annars med likadana randiga byxor) löd texten: "Born to rule".

Sitt kön och de försväntningar på en som därmed följer får man till exempel inte välja.

Nej, jag bara skojade.

Alla vet ju att man kan ta sig vart som helst bara man vill. Man väljer sitt liv. Allting väljer man och helst skulle man få välja lite till.
Vilken pung valde du att härstamma ifrån? Jaså, du valde en pung som tillhörde Chung Mujibur Pung i Bangladesh? Det skulle du inte gjort. Där är de ju fattiga. Nu valde du att arbeta i en textilfabrik 16 timmar om dagen istället för att göra internationell karriär.

Skyll dig själv.

Chapter two.

2011-02-04T02:38:00.000-08:00

Jag skriver inte i närheten så bra som jag gör i min fantasi. Så jag gör som jag gjorde när jag var liten. Jag försökte skriva dagbok som de andra tjejerna. De hade lådor under sängen med fullklottrade rosa små böcker som beskrev varje tanke de någonsin tänkt.
Man vill ju vara som folk är mest när man är liten så jag skaffade också såna där böcker med hästar på som man kunde låsa med ett efterblivet lås som en tvåmånaders bäbis hade kunnat bryta upp genom att dregla lite på det. Jag kunde skriva i två timmar och sen lägga undan boken, bara för att ta fram den igen och riva sönder allting tio minuter senare. Så har jag alltid jobbat. Jag är tydligen i konflikt med mina innersta tankar. Eller så vägrar jag bara acceptera att jag inte är bättre. Idiot, tänker jag. Om någon annan hade skrivit det här hade jag sagt "jag kan göra det bättre". Men det kan jag uppenbarligen inte.

Skit samma. Det blir ingen röd tråd.