Alltid smärtan av att hänga ut sig själv. Ack, fragment av en konstnärs svidande själ. Det tunga samvetet som slickar en i ansiktet med sin dåliga andedräkt för att tvinga fram undermåliga kreationer. Självföraktet då man tvingas inse att man icke duger. För det man föder fram ur sin kreativitet är likväl en själv. En spegel av ens arma person. Som skulle bli så bra, men uppenbarligen är ren smörja.
Skit också.
Feberyra hjärnsläpp
arbetsmyra ökenstäpp
fyrtiofyra underläpp
knark och syra jättteknäpp
Köp mina ben!
Eller :
Jag vill spy
klä dig i inälvor
Se
Stålet på mina kängor har längtat
efter din blodiga mun
Jag ska göra ett monster
en drypande klump
0 kommentarer:
Skicka en kommentar